man lär så länge man lever och tack kanthi och linda

fick en bok av linda när jag fyllde år. "handbok för pojkvänner" när jag fick den tyckte jag, va fan ska jag med sån skit till. men när jag var på tenerife med tilda så hade jag med mig en bok jag beställde från CDON "män är från mars, kvinnor är från venus". jag hade läst några kapitel innan, men det var där nere jag läste hela boken.
linda skulle aldrig kunnat får mig att läsa "handbok för pojkvänner", även om jag fick den när jag fyllde år så brydde jag mig inte. men efter att det tog slut så insåg jag ett och annat. dels att linda inte alls var en tjej för mig. jag behöver någon som sparkar till mig i arlset ibland, annars händer det inget, jag behöver en tjej som det är lite "go" i, nån som kan prata för sig och inte viker ner sig för mig. nån som förstår mig och mitt problem(bara några som vet vad jag menar där). när jag och tilda var på tenerife berättade jag saker för henne som jag inte berättat förens efter flera månader i mina tidigare förhållanden, dels för att jag kände att jag kunde prata med henne utan problem. i vanliga fall kan jag säga att jag är lite blyg, men det var jag aldrig med henne, allting var så naturligt. vi kunde prata om allting från första början. det jag berättade för henne gjorde jag för att hon skulle förstå, inte för att hon skulle tycka synd om mig eller något sånt, utan för att hon ska veta hur hon ska göra när jag sätter mig på tvären. helt enkelt så att hon kan förstå varför jag är som jag är ibland. varje gång jag har berättat detta för någon har det vart skitjobbigt. dels för att man inte vet hur personen ska reagera eller om dom ska tro att man är helt dum i huvudet. efter att vi hade pratat igenom det så kändes det som om hon förstod lite, och det hon inte förstod frågade hon om och jag försökte förklara så gott jag kunde. när jag berättade det för linda fick jag bara höra att det var någon jag skyllde på, för att ha någon bortförklaring till att jag är lat. typ "sluta skyll på det och ta tag i saken istället" ungefär så kunde det låta. jag tror att tilda har förstått att hon kan behöva "pusha" på mig lite ibland för att det ska hända något. eftersom jag är ganska bekväm av mig och brukar välja den enkla vägen så tycker jag att det är skönt med en tjej som är lika envis som jag och som inte ger upp på en gång, även om det kan vara jobbigt just för stunden och jag kanske inte alls vill göra det så brukar jag när vi väl gör det inse att det inte är så farligt iallafall.

det är inte så att jag går runt och skäms över mitt problem, men anledning till att jag inte berättat det för några är för att jag vill att dom ska se mig som den jag är och inte ändra uppfattning eller bete sig annorlunda pga detta. dock har jag svängt lite på den punkten, för när jag berättade för tilda så fick jag förståelse och hon fick förståelse över hur jag fungerar och hur hon ska "hjälpa" mig på bästa sätt.

det var egentligen inte alls vad detta skulle handla om för detta skulle handla om hur jag har förändrat mig dom senaste månaderna. när jag läste "män är från mars, kvinnor är från venus" så lärde jag mig hur kvinnor och män fungerar. inte för att jag är någon boknörd eller brukar ta såna saker på större allvar, så tog jag inte boken på 100 % heller. men jag tog till mig vissa delar. jag blev en bättre man, jag förstår lite bättre vad tjejer vill ha.
jag har aldrig ångrat någonting som jag har gjort. "så länge man lever gör man misstag, jag lär mig på mina och jag gör inte samma misstag två gånger" och så länge man lever kommer man lever kommer man göra misstag, man får bara se till så att det är små misstag och inte stora. "allting händer av en anledning" så säger alltid min morsa och det tror jag med på. för hade inte allting som har hänt mig hänt så hade jag ju inte vart den killen jag är idag. jag hade aldrig träffat tilda.

så tack kanthi och linda, ni två har lärt mig otroligt mycket. utan er hade jag inte vart den killen jag är idag. man blir aldrig perfekt, men jag är en god bit på väg. jag har lärt mig väldigt mycket när jag var tillsammans med linda. tack vare detta har tilda nästan fått en perfekt kille. för efter varje förhållande har jag blivit lite klokare, lite bättre, fått lite mer förståelse och lär mig att ta lite mer hänsyn. det viktigaste jag har lärt mig är att utan KOMMUNIKATION så kommer man inte långt i ett förhållande. det viktigaste av allt är att man kan prata med varandra och att man kan lyssna på varandra. om inte allting hade hänt, hade jag aldrig varit den killen jag är idag och jag hade inte träffat den underbara tjejen jag är ihop med nu. så men denna vetskap går jag in i ett nytt förhållande och jag är bättre än nånsin.

denna gången känns det verkligen som om jag har hittat en kanontjej. hon kan prata för sig, är lika envis som jag (på både gott och ont), har ambitioner i livet, självdistans, humor, lyssnar på mig när jag behöver prata, står upp för sig själv, ger mig komplimanger, är söt, snygg, gullig, mysig och helt underbar att ligga ijämte och bara pussas och kramas med. jag tycker om dig:)
this time it feels right
over and out//Persson